1960-talets 7 största fotbollsspelare:

1960-talet var ett decennium som såg stora kulturella förändringar och förändringar i hur människor levde över stora delar av världen. Det var också ett ganska betydelsefullt decennium för fotbollen med införandet av byten i Football League, en målvakt vann Ballon d'Or och England vann till och med ett VM!

Brasilien var utan tvekan det största landslaget under årtiondet medan Santos Benfica och Inter Milan var de mest imponerande klubblagen. Men den här sjuan handlar om individer inte om lag.

Här är våra 7 bästa fotbollsspelare på 1960-talet

7. Garrincha

bästa fotbollsmål Premier League

På sjunde plats kommer vår mest diskutabla inkludering. Diskutabelt beror det inte på det brasilianska fenomenet Garrinchas förmåga – ingen med rätt sinne skulle argumentera om det – utan på grund av hans toppår. I en titt på de största spelarna mellan 1955 och 1965 skulle Garrincha hamna bland de tre bästa, men i en rak titt på varje decennium missade han något på 1950-talet och bara gnisslar in här.

En av de största dribblerna som matchen någonsin sett Brasilien har aldrig förlorat en match där Garrincha och Pele båda spelade. Garrinchas internationella karriär avslutades 1966 medan hans långa samarbete med Botafogo slutade 1965. Den främsta anledningen till att Garrincha gör denna sjua är att hans topp var så extraordinärt att det verkade absurt att han kunde missa den här serien helt och hållet.

6. Sandro Mazzola

Det italienska fotbollslaget som kvalificerade sig till VM 1974 efter att ha slagit Schweiz. Bakre raden från vänster till höger: R Benetti D Spinosi Gianni Rivera Dino Zoff G Morini Luigi Riva….

I ett ultimat 1960-tals XI skulle det bli stor konkurrens om den där offensiva mittfältsplatsen, men i slutändan måste den gå till Sandro Mazzola. Vinnaren av Ballon d’Or 1960 och tvåfaldiga Europacupvinnaren Luis Suarez förtjänar ett särskilt hedersomnämnande i det avseendet, men Mazzola var en speciell fotbollsspelare. Stjärnan från det stora Inter Milan-laget som kallas Grande Inter Jag har tidigare sett Kaka användas som en nyare jämförelse när det gäller spelstilar till Mazzola. Det verkar rimligt nog för mig förutom att föreställa mig att Kaka spelar på sin absoluta topp under ett helt decennium. Det är en skrämmande framtidsutsikt, men det är vad lag som mötte Inter Milan på 1960-talet fick brottas med. Det kanske inte är någon överraskning att Nerazzurri vann fyra Serie A-titlar och två Europacuper med Mazzola som sitt anfallsspel. Mazzola var full av energi fantastisk på bollen och hade ett förstklassigt passningsintervall.

5. Mario Coluna

Uppriktigt sagt en av de mest underskattade fotbollsspelarna i spelets historia, medan alla pratar om Eusebio när det gäller de stora Portugal- och Benfica-sidorna på 1960-talet, så förbises rollen som Mario Coluna alltför ofta. Jag skulle utmana vem som helst att gå och titta på bilder av mittfältskolossen och bli allt annat än vördnadsfull. Att hitta en jämförelse med modern tid för Coluna är inte lätt – Patrick Vieira kanske – men med största respekt för Arsenal-legenden som möjligen gör Coluna en otjänst.

Han var så fysiskt imponerande helvetiskt stark och snabb på att ta sig upp och ner på planen. Hans uthållighet var legendarisk men det var också hans fotbollshjärna. Det finns få finare fotbollsallroundare. Coluna vann tio ligatitlar och två Europacuper med Benfica samt slutade trea med Portugal vid VM 1966.

4. Bobby Charlton

lazio tryck

Sir Bobby Charlton anländer till stadion före Premier League-matchen mellan AFC Bournemouth och Manchester United på Vitality Stadium den 18 april 2018 i Bournemouth England.

Förresten, om du letade efter spelare som skulle kunna konkurrera med Coluna när det gäller fullständighet så skulle du kunna göra mycket sämre än Sir Bobby Charlton. I våra sinnen föddes den största engelska fotbollsspelaren av dem alla Charlton för att spela fotboll. En briljant bollpassare med en slaghastighet vilken mittanfallare som helst skulle vara stolt över Charlton var också oerhört arbetsam. Förutom att han vanligtvis var den mest begåvade tenderade han också att täcka mer mark än någon annan som han delade en pitch med. Både på och utanför bollen var han så intelligent med sättet han spelade matchen på och tills nyligen var han både Manchester United och Englands främsta målskytt genom tiderna.

Charltons legendariska status går utöver hans blotta förmåga på en fotbollsplan. Han var också en överlevande från den tragiska flygkatastrofen i München och talismanen när Manchester United framgångsrikt byggde upp sig själva som inhemska och europeiska mästare. Han vann Ballon d’Or 1966 samma år som han vann VM med England.

3. Eusebio

Som nämnts tidigare finns det inget sätt att Eusebio inte skulle ta sig in i denna sju. Vissa spelare har en verklig närvaro på en fotbollsplan. En aura om dem som gör att åskådarna bara tittar och väntar på att de ska vända en match på huvudet. Eusebio hade det i överflöd. Förutom att han var en underbar idrottare hade han ett grymt skott. Dessutom hade Eusebio den där sällsynta förmågan som delas av få spelare – Gerd Muller är en som kommer att tänka på – som inte verkade kräva den halva yarden som till och med centerforwards i världsklass kräver.

Om du aldrig har sett Eusebio spela, låt dig inte luras att tro att det här är en ren målskytt vi pratar om här. Eusebio kunde spela lite också. Kombinera alla dessa egenskaper och du blir bekvämt kvar med en av de 7 största centerforwards som någonsin har levt. Den Moçambiquefödde portugisiska landslagsmannen vann Ballon d’Or 1965.

2. Lev Yashin

hur lång är zlatan

Portugals Eusebio tvingar sig fram mellan två ryska spelare bara för att se hans skott räddas av den ryske målvakten Lev Yashin under VM-matchen på Wembley Stadium den 28 juli 1966...

Det finns ett par anledningar till varför Lev Yashin är så hög i dessa sju och jag ska försöka förklara dem här. Som vi alltid säger finns det bara två kriterier för dessa sjuor – kvaliteten på spelaren och hans spelhistoria under det aktuella decenniet.

I fallet med Lev Yashin är hans kvalitet obestridlig, han anses nästan allmänt vara den största målvakten genom tiderna och säkerligen i sin generation. Kvantitet är den andra anledningen till att han rankas så högt. Nästan hela Yashins bästa år kom på 1960-talet. Han spelade för Dynamo Moskva från 1950 till 1970 och det sovjetiska landslaget från 1954 till 1970. Det var också under 1960-talet som han blev den första och fortfarande den enda målvakten som vann Ballon d’Or. Den första framstående europeiska soparen Yashin hade enorma smidighetsreflexer och hantering.

1. Först

1960-talet kan vara de starkaste sju i denna serie, men vinnaren var fortfarande ett otroligt enkelt beslut. För oss är Pele den näst största fotbollsspelaren genom tiderna och bekvämt den störste i sin generation. Peles geni började på 1950-talet och det har verkligen inte funnits någon finare spelare vid 17 års ålder än Pele som redan vid den åldern var i snitt bättre än ett mål i en match – och gjorde ett bra match i VM-finalen – vilket gjorde honom till Brasiliens bästa målskytt när de vann turneringen 1958.

Pele var otroligt smart och uppfinningsrik med en boll vid fötterna. Han spelade med en sådan överlägsen förtroende för sin egen förmåga och avgörande, naturligtvis, hade han förmågan att motivera den självförtroendet. Peles höjdpunkt kom i början av 1960-talet när han ledde Santos till på varandra följande Copa Libertadores-titlar följt av på varandra följande Intercontinental Cup-framgångar där Santos slog dagens två stora europeiska sidor – Benfica och Inter Milan – med Pele som gjorde nio mål under de fyra matcherna.

Det borde lösa det för dem som gillar att ifrågasätta kvaliteten på Peles motstånd som om att vinna tre världscuper inte bevisade det redan. Du kan ta en titt på Peles målsiffror mot alla europeiska motståndare om du vill, men jag måste erkänna att det är ganska pinsamt läsning för alla som har ägnat sina liv åt att försöka övertyga folk om att Pele är överskattad.