7 fotbollsturneringar som inte längre finns

Under åren kommer fotbollsturneringar och går. Ibland avtar deras popularitet och makten som bestämmer sig för att få det att upphöra medan andra gånger ersätts eller uppslukas av en större eller nyare konkurrens som gör den överflödig.

Världens äldsta nationella fotbollstävling, FA-cupen är fortfarande stark under sitt 148:e år, men få andra turneringar – ja ingen faktiskt – har haft den typen av livslängd och världens äldsta internationella turnering – de brittiska hemmamästerskapen – avskaffades efter 100 år i existens 1984.

Italien i världscupen 2010

Här är 7 av mina personliga favoritutdöda fotbollsturneringar:

7. Anglo-italienska cupen

Anglo-italienska cupen var ibland lite av en bilkrasch om vi ska vara ärliga, men den gav några lysande och bisarra resultat och har lite av en kultstatus som sådan. Redan på 1960-talet vann både Queens Park Rangers och Swindon Town Ligacupen, men till skillnad från turneringarna gav andra vinnare dem inte kvalificering till Inter-Cities Fairs Cup eftersom UEFA inte tillät tredje lag att tävla i turneringen.

Som svar satte FA upp matcher mellan vinnarna i ligacupen och vinnarna av Coppa Italia i en enda tvåbensfinal som var känd som den anglo-italienska ligacupen. Den turneringen varade i tre år – senare återvände 1975 – men ännu viktigare avvisade den den större anglo-italienska cupen. Turneringen, som först tävlades 1970, skulle vara värd för sex engelska klubbar och sex italienska klubbar. Lagen delades upp i tre grupper om fyra lag som vardera innehöll två engelska och två italienska klubbar.

Den engelska klubben och den italienska klubben med flest poäng i sina respektive ligor skulle då möta varandra i en enbensfinal. Under det första året representerades Italien av Napoli Juventus Lanerossi Roma Fiorentina och Lazio medan engelsmännen representerades av Sheffield Wednesday Swindon Town Middlesbrough West Brom Sunderland och Wolves. Otroligt nog skulle det vara Swindon som vann den första finalen och slog Napoli med 3-0 i en final i Neapel som fick överges på 79 minuter på grund av störningar orsakade av Napoli-fansen.

Våld skulle bli ett återkommande tema i den kortlivade anglo-italienska cupen som startade 1970 och avskaffades 1973 även om den senare återvände lika kort i amatörformat. 1971 var det Blackpool som regerade över Bologna i finalen 1972, italienarna vann sin enda titel när Roma besegrade Blackpool i finalen denna gång och i den senaste turneringen 1973 skickades Fiorentina med 2-1 av Newcastle United.

6. UEFA Cup Winners’ Cup

UEFA Cup Winners’ Cup Final Chelsea v Stuttgart hölls på Råsunda Stadium. Chelsea vann matchen med 1-0 tack vare ett Gianfranco Zola-mål den 13 maj 1998.

En av de mer kända turneringarna i dessa sju sedan den avskaffades först 1999 och var en stor europeisk tävling. UEFA Cup Winners’ Cup absorberades av UEFA-cupen strax före millennieskiftet men det var synd i många avseenden. Ursprungligen European Cup Winners’ Cup men omdöpt senare till UEFA Cup Winners’ Cup för er som inte känner till den här turneringen gjorde som det stod på burken. Det var en europeisk tävling för de senaste vinnarna av var och en av de inhemska knockouttävlingarna.

Det som gjorde cupvinnarcupen stor var det faktum att det alltid var en rak knockout från början till slut, inget av dessa dumheter i gruppspelet... Fiorentina slog Rangers i den första finalen 1961, den enda gången turneringen någonsin hade en tvåfotsfinal och populariteten för vad som från början var en pilotturnering övertygade UEFA om att rulla ut den året efter.

Barcelona var det mest framgångsrika laget i Cupvinnarcupen som vann turneringen fyra gånger medan Anderlecht AC Milan Dynamo Kyiv och Chelsea alla vann två gånger men inget lag behöll titeln. Den här fantastiska turneringen dödades till slut av expansionen av Champions League som började suga upp alla större klubbar eftersom den tillät flera deltagare från en enda nation. Som sådan började populariteten och prestigen för Cupvinnarcupen minska tills den slutligen övergavs 1999.

5. Afro-asiatiska cup of Nations

Afro-Asian Cup of Nations var som namnet antyder en interkontinental internationell turnering som tävlades av lag från Afrika och Asien. Turneringen grundades 1978 och ställde vinnarna av antingen Asian Cup eller Asian Games mot vinnarna av African Cup of Nations. Det innebar att bara två lag deltog i turneringen varje år och att de skulle mötas i en tvåbensfinal för att utse de afroasiatiska mästarna.

Turneringen övergavs ganska regelbundet eller ställdes in på grund av politiska och civila oroligheter och skulle till slut också sluta helt på grund av politiska skäl. I den första finalen slog Iran Ghana med 3-0 i Ghana men vann inte trofén eftersom de inte kunde ta emot den andra omgången på grund av politiska problem i Iran. 1989 års mästerskap avbröts, 2005 års mästerskap avbröts och 1997 års mästerskap försenades två år, vilket slutligen resulterade i att det ursprungligen arrangerade mästerskapet 1999 också avbröts.

Japan var det enda laget som vann turneringen två gånger medan Algeriet Kamerun Nigeria Sydafrika och Sydkorea alla vann den en gång. Tävlingen avbröts ursprungligen år 2000 av Confederation of African Football som var arga över att det asiatiska fotbollsförbundet stödde Tysklands försök att stå värd för världsmästerskapet 2006 över Sydafrikas, men det återvände kort för en enda final 2007. Det fanns också ett afroasiatiskt klubbmästerskap som sträckte sig från 1906 till 2006:s gigantiska klubblag till 2000-talet. flera titlar.

4. Mitropa Cup

BORDEAUX FRANKRIKE – 14 JUNI: Adam Nagy från Ungern kontrollerar bollen under press från Zlatko Junuzovic från Österrike under UEFA EURO 2016 grupp F-matchen mellan Österrike och Ungern på Stade...

Född ur den österrikisk-ungerska utmaningscupen och en viktig föregångare till Europacupen var Mitropa Cup en fantastisk fotbollsturnering som många inte känner till. Mitropa Cup grundades 1927 och såg ut att expandera bortom bara de tidigare österrikisk-ungerska nationerna genom att ta in alla centraleuropeiska nationer och dess officiella namn var Central European Cup.

Detta innebar att turneringen bestod av alla de bästa europeiska klubbarna med undantag för de brittiska lagen eftersom centraleuropa var spelets kraftpaket vid den tiden. Ungerska storheterna Vasas var det överlägset mest framgångsrika laget i turneringen och vann sex titlar medan Bologna och Sparta Prag var delade tvåa med tre styck.

Även om Mitropa Cup faktiskt inte avbröts förrän 1992 hade den flera namnbyten efter andra världskriget och ersattes till stor del vad gäller prestige och betydelse i Centraleuropa av den större Europacupen/Champions League som tog in lag från hela Europa. Ändå är Mitropa Cup en enormt betydelsefull tävling i europeisk fotbolls historia och de vinnarna under de första två decennierna kan utan tvekan motivera att ha en stjärna på sin tröja för sina Mitropa-härligheter.

3. Mästar fotboll

Detta är lite ovanligt med tanke på att resten alla är professionella klubb- eller internationella tävlingar medan Masters Football i huvudsak var utställningsgrejer för veteraner över 35 år. Trots det misstänker jag att jag inte är den enda som saknar att se de gamla proffsen ta sig till den där konstiga blå planen och låsa horn på Sky Sports. Personligen brukade jag titta på massor av Masters Football när jag var yngre och jag tyckte det var lysande.

Masters Football var ursprungligen åtminstone en säsongstävling som bestod av regionala heat och sedan en nationell final som arrangerades över hela Storbritannien ofta på ishockeyarenor. Från Ian Rush och Bryan Robson till Steve McManaman och Paul Gascoigne tävlade några fantastiska spelare – och några ganska mediokra sådana – i Masters-finalerna som pågick från 2000 till 2011. Liverpool Leicester och Rangers var de tre mest framgångsrika lagen som vardera vann titeln två gånger.

Den 11-åriga löpningen uppgavs ha tagit slut på grund av bristande intresse, inte på skärmarna utan på själva finalen med närvaron som tydligen var på väg att avta. Football Masters företaget existerar faktiskt fortfarande med ett ganska litet Twitter-konto och en webbplats som ser ut att ha kommit direkt från 1999, men spelen är främst begränsade till Asien där besökarna måste vara något större och själva företaget verkar ha sitt huvudkontor i Singapore. Fortfarande Football Masters som vi kände det existerar inte längre och jag saknar det.

2. Roca Cup

bodø glimt vs arsenaluppställningar

Ipanema strand och strandscener. Barraca som tillhör Edna och Sandra säger på banderollen som markerar platsen för att hyra solstolar paraplyer och en islåda för kalla drycker. En brasiliansk…

Copa Julio Argentino Roca, mer känd som Roca Cup på engelska, var en skapelse av den framtida argentinska presidenten Julio Argentino Roca även om han tjänstgjorde som Argentinas ambassadör i Brasilien vid den tiden. Fotboll växte i popularitet i Sydamerika 1913 när Roca föreslog idén och han kände att en sund rivalitet mellan Argentina och Brasilien kunde uppmuntra sportens popularitet och utveckling.

Turneringen skulle vara en otrolig dysfunktionell sådan utan någon riktig regelbundenhet alls. De två nationerna spelade mot varandra sju gånger i turneringen enbart 1939 och 1940 trots att de inte hade spelat i tävlingen sedan 1923 innan dess och sedan inte möttes igen i den förrän 1945 efteråt. Brasilien vann de två första tilläggen innan en period av dominans för Argentina men Brasilien skulle komma överst igen varje år från 1945 och framåt förutom 1971 som skulle ge turneringarna enda oavgjort.

Totalt vann Brasilien 8 titlar till Argentinas 4 med turneringens sista utgåva som kom 1976. Ingen officiell anledning gavs till att Roca Cup avslutades men förmodligen ansågs det onödigt tillsammans med Copa America och World Cup med rivaliteten mellan Brasilien och Argentina som knappt behövde någon uppmuntran längre. Den brasilianske legenden Pele gjorde faktiskt sina två första landskamper i Roca Cup den 7 juli och 10 juli 1957. Föga överraskande gjorde 16-åringen mål i båda matcherna och blev Brasiliens yngsta målskytt någonsin – ett rekord som fortfarande står sig över 50 år sedan.

Det kan bara ha sträckt sig över magra tre år, men Watney Cup måste bli en av de största nedlagda fotbollstävlingarna för sin rena galenskap. Tävlade endast 1970 1971 1972 och 1973 Watney Cup spelades i början av en ny säsong och bestod av de två lag som hade gjort flest mål i var och en av Football Leagues fyra divisioner föregående säsong, alltså åtta lag totalt.

Turneringen borde ha varit en veritabel målfest då och det var det ganska ofta. Derby County slog Manchester United i den första finalen 1970 och från 1971 och framåt skulle offsideregeln bara gälla inom straffområdet snarare än bortom halvvägslinjen – för att skapa fler målfria resultat. Det fungerade det första året då Colchester United och West Brom gjorde oavgjort 4-4 i finalen 1971 men inte så mycket 1972 när Bristol Rovers och Sheffield United spelade oavgjort 0-0 i finalen.

I slutändan var de fyra vinnarna Derby Colchester Bristol Rovers och Stoke City, vilket betyder att två First Division-klubbar vann en Third Division-klubb och en Fourth Division-klubb. Watney Cup var den första engelska fotbollsturneringen som sålde sina namnrättigheter till det London-baserade bryggeriföretaget Watney Mann. Det var också den första engelska tävlingen som innebar en straffläggning mellan Manchester United och Hull City. George Best blev den förste spelaren som gjorde en straff på engelsk mark och Denis Law den första att missa en men Manchester United vann ändå dagen då Hull Citys målvakt Ian McKechnie inte bara blev den första målvakten att rädda en straff i England utan den förste att missa en också.